Idag finner jag inte riktigt någon rubrik till allt detta som rör sig. Jag är trött på att vara trött! De senaste dagarna har jag inte orkat göra annat än jobba och sova i princip. Jag har slutat med mina järntabletter eftersom jag inte tycker att dom ger någon effekt! Köpte hem Chi San för att se om de kanske skulle hjälpa, men tröttheten bara stiger och är snart kolsvart runt ögonen. Sover det gör jag, sömnbrist är det inte! Jag älskar att ta promenader i kylan med min älskade hund, men de två senaste dagarna har jag inte tagit en enda promenad utan det har älsk fått göra. Jag kräver ingenting av honom, hunden är min och det är mitt ansvar att se till att han får allt han behöver. Jag uppskattar då verkligen att älsk erbjuder sig att ta ut hunden när han ser att jag inte har orken. Vad är detta? Jag förstår inte riktigt hur jag ska orka att gå upp till 100% på jobbet om det fortsätter såhär. & inte nog med det så har arbetet på jobbet blivit otroligt tungt på vår våning och kräver alla våra krafter. Jag brukar inte klaga, men ibland får man lov. Vi får helt enkelt se vart det här leder, men sen är det klart att blir det inte bättre så får jag gå till VC och se vad dom kan göra.

Tänker på en vän.. och jag hoppas & hoppas för var dag att allt ska gå vägen! Saker och ting kan vara så orättvist. Du vet vem du är. Finns här, det gör jag alltid! ♥

---

På tal om det så är jag en person som aldrig slutar bry mig om mina vänner, nu vet jag inte riktigt hur jag ska formulera mig för att det ska bli rätt eller inte missuppfattas, folk tolkar texter så otroligt olika men jag ska göra ett försök. Jag vänder inte ryggen till när du har problem eller är i en svår period däremot kanske jag inte är den som alltid hör av mig först, men jag hör av mig. Jag har sagt att vad det än är så finns jag alltid här! Nu är inte detta riktat till någon enskild person, jag vill bara att ni ska veta att det är såhär jag ser på det. För att man inte hörs var dag och frågar hur det är så betyder det inte att man försvunnit och inte bryr sig längre. Jag finns alltid kvar oavsett, för jag vet hur det är att sitta i en oerhört svår och jobbig situation och därför skulle jag inte kunna vända ryggen till när en vän sitter i en svår situation. Men sen vill jag också att ni ska förstå att när man försöker och försöker, ger alla tips och all hjälp man kan och sedan ser och märker att allt man gjort inte hjälpt någonting för att situationen är för svår så finns det inte så mycket mer man kan göra. Ibland känns de som en del kräver för mycket av en, man ska alltid höra av sig och fråga hur det är men varför inte höra av sig själv och säga att "nu mår jag dåligt, jag behöver prata"?

Nu ska jag säga någonting som kanske låter väldigt hårt, väldigt kallt och kanske låter det som jag inte bryr mig?! Som sagt, det gör jag men såhär är det. Efter att ha hjälpt, och hjälpt, och hjälpt och personen väljer att gå tillbaka till problemen så tröttnar man på att hjälpa. För ja, det är så att man gör ett val där, där man kan ta sig ur eller dra sig tillbaka. Hur svårt det än är så är det ett eget val, att folk tröttnar på att hjälpa finns det en anledning till då. Jag har lagt ner otroligt mycket energi och tid på att försöka hjälpa folk, lika mycket som det tar på dina krafter att vara i situationen lika mycket tar det på en människa som ständigt försökter hjälpa medans du tar val som går emot.

Nu vet jag att de finns någon som kommer att ta åt sig av det jag skrivit, för det finns alltid någon. Men just nu är jag för trött för att bry mig! För trött för att ge andra min energi, skriver mer detta för att slippa ta det igen och igen. Läs, så får det vara för just nu behöver jag bara bry mig om mig själv för en gångs skull.